15 mars 2011 - Tänker mycket på vad som händer nu...
All den desperation, rädsla och ovisshet som folk känner nu i Japan.
Har svårt för att fungera normalt. Känner mig så otillräcklig, vad kan jag göra? Har svårt för att glädjas över saker i min närhet, känner skuld över att inte kunna påverka, påverka för en framtid utan rädsla för vad som kan hända när kärnkraftverk havererar.
Att även lämna livsfarlig slutförvaring till kommande generationer känns ansvarslöst. Att vi inte lärt oss? Att vi inte skäms? Är detta något som måste läggas in i riskkalkylen för framtiden? För Sagas framtid? Känner oerhörd skuld...
Tage, din osannolikslära är skrämmande aktuell...och riktigt tänkvärd.
http://www.youtube.com/watch?v=FjuhW-4tyEI
Ber en styrkebön för er som kämpar och för alla barn som föds in i allt kaos, omedvetna om vad som kommer att hända... En bön för att vi alla må lära oss av historien, en bön för en bättre värld!
